Garfield: Big Fat Hairy Deal

Beskrivning

Garfield: Big Fat Hairy Deal tar sin början när Garfield upptäcker att Arlene har förts till djurhemmet. Äventyret startar i Jon Arbuckles hus, där han måste finna en väg ut, samla användbara objekt och interagera med andra karaktärer för att slutligen nå djurhemmet och rädda Arlene. Under resans gång stöter han på Odie, Nermal och en rad mindre välvilliga djur som antingen kan hjälpa eller hindra hans framfart. Spelet använder en flip-screen-struktur där varje plats utgörs av en scen i sidovy. Garfield har en repertoar av rörelser – han kan gå, hoppa, huka sig, krypa och sparka, samt plocka upp och bära ett begränsat antal föremål. Framsteg kräver att man listar ut var objekten ska användas: de kan bytas med andra karaktärer, lämnas på specifika platser eller användas för att forcera hinder. Karaktärer kan även bära föremål åt Garfield, vilket minskar det omfattande tillbakaspringande som den begränsade inventarielistan annars medför. Den korrekta sekvensen är sällan uppenbar, vilket kräver utforskande och experimenterande. Garfield måste också hålla koll på sina mätare för hunger och trötthet. Mat stillar hungern och stillastående låter honom vila, men faror dränerar snabbt hans energi. En kritisk mekanik är att Garfield kan råka äta upp ett ätbart föremål automatiskt om han är hungrig – även om det föremålet är nödvändigt för ett pussel senare i spelet. Detta skapar en ständig press i ett äventyr som i hög grad bygger på trial and error. Spelet släpptes till Commodore 64, ZX Spectrum, Amstrad CPC, Atari ST och Amiga, med betydande skillnader i färgpalett och presentation mellan plattformarna. Mottagandet var blandat men generellt positivt, där recensenter ofta hyllade de stora, uttrycksfulla spritarna, animationerna och humorn. Kritik riktades mot enahanda miljöer, långsamt tempo, svårgenomträngliga pussel och ett repetitivt upplägg. Retrospektivt sett är kombinationen av plattformsinslag, inventariebaserade pussel och överlevnadsmekanik ovanlig för licensierade spel från denna era, även om den diffusa speldesignen kan upplevas som frustrerande.