Tales of Eternia

Beskrivning

Tales of Eternia är den tredje delen i Namcos långlivade RPG-serie och en teknisk höjdpunkt för 2D-animation på PlayStation 1. Spelet, som sträcker sig över tre skivor, följer Reid Hershel och Farah Oersted när de möter den mystiska flickan Meredy, som talar det främmande språket “Melnics”. Handlingen kretsar kring den förestående kollisionen mellan två tvillingvärldar, Inferia och Celestia, vilka separeras av Orbus-barriären. För att avvärja “Grand Fall” måste hjältarna resa mellan dessa kontrasterande riken: det ena ett frodigt, traditionellt fantasylandskap och det andra en teknologiskt avancerad värld piskad av stormar, samtidigt som de tar hjälp av elementarandar kända som Greater Craymels. Eternia utmärker sig genom att introducera flerspelarläge för första gången i serien, med stöd för upp till fyra spelare som var och en styr en karaktär i gruppen.

Vid sin ursprungliga utgivning hyllades titeln för sitt snabba Aggressive Linear Motion Battle System (A-LMBS), vilket markant höjde tempot och kombinationsmöjligheterna jämfört med föregångarna. Kritiker lovordade de högkvalitativa 2D-spritesen och de handritade bakgrunderna, som stod som ett levande motargument till branschens dåvarande forcering mot tidig 3D-grafik. Den internationella lanseringen kom dock att överskuggas av ett märkligt beslut i Nordamerika att döpa om spelet till Tales of Destiny II. Även om syftet var att kapitalisera på det tidigare spelets varumärkeskännedom, möttes beslutet av kritik då det skapade onödig förvirring, eftersom spelet saknar direkt narrativ koppling till originalet Tales of Destiny. Det var ett skolexempel på dåtidens västerländska marknadsföring när den var som sämst. Trots detta blev spelet en kommersiell framgång med nära en miljon sålda exemplar, vilket cementerade seriens rykte för högklassiga, anime-inspirerade produktionsvärden.

I backspegeln betraktas Tales of Eternia som ett av de främsta 2D-rollspelen någonsin, då det fulländade den tekniska grund som lades av tidigare 32-bitarsspel. Idag ses det av många som guldstandarden för seriens klassiska era, särskilt tack vare det djupa magisystemet och introduktionen av “Skits” som gav meningsfull karaktärsutveckling utanför huvudhandlingen. Namnkontroversen förblir en intressant fotnot, då den i förlängningen ledde till att den faktiska uppföljaren till Tales of Destiny (släppt till PlayStation 2) förblev oöversatt i åratal för att undvika ytterligare marknadsförvirring. Tyvärr tog den senare PSP-portningen bort flerspelarläget helt på en plattform där det verkligen hade kommit till sin rätt. Denna ursprungliga 3-skivorsutgåva förblir en givande upplevelse tack vare sin sömlösa prestanda, sitt kooperativa spelupplägg och den stora mängden sidouppdrag och minispel.