Dreamcast

Beskrivning

Dreamcast kännetecknas av sitt kompakta vita chassi, den frontmatade GD-ROM-läsaren, fyra handkontrollsportar och en modulär expansionsplats för tillbehör. Arkitekturen är uppbyggd kring en Hitachi SH-4 32-bitars RISC-processor som klockar in på 200 MHz, parad med en PowerVR2 CLX2 GPU kapabel till hårdvaruaccelererad 3D-rendering med funktioner som bump mapping och anti-aliasing. Systemminnet består av 16 MB huvud-RAM, 8 MB video-RAM samt 2 MB ljud-RAM, vilket möjliggjorde högkvalitativ grafik och ljud. Ljudbilden hanteras av ett ARM7-baserat Yamaha AICA-chip med stöd för 64-kanals PCM- och ADPCM-uppspelning.

Lagring sker via GD-ROM-skivor (med en kapacitet på upp till 1 GB), medan sparfiler hanteras genom flyttbara Visual Memory Units (VMU), vilka även fungerar som handhållna minispels-enheter. Konsolen stöder upplösningar upp till 480p via VGA-adaptrar, utöver standardanslutningar som komposit och RGB. Uppkoppling var en central del av upplevelsen: konsolen inkluderar en modemplats, där regionala varianter erbjöd 33,6 kbps i Japan och PAL-territorier, 56 kbps i Nordamerika, samt bredbandsadaptrar som släpptes i ett senare skede.

Vid lanseringen hyllades Dreamcast för sin tekniska prestanda, sina arkadtrogna konverteringar och banbrytande onlinetjänster. Sett i backspegeln var detta ett visionärt system som kom att påverka framtida konsoldesign, ihågkommet för sin innovation, sin unika spelkatalog och sin bestående kultstatus trots en kort kommersiell levnadstid.

Detta exemplar är en tidig asiatisk modell, i princip likvärdig med den japanska hemmamarknadsmodellen. Noterbart är att det rör sig om en VA0-revision, där metallfläkten och kylflänsarna är synliga inuti chassit.