Network Access Disc

Beskrivning

Network Access Disc till PlayStation 2 är en konfigurationsskiva som användes för att ställa in konsolens internetuppkoppling och möjliggöra onlinespel. Eftersom den ursprungliga PS2-modellen saknade inbyggt nätverksstöd krävdes en separat nätverksadapter och denna skiva för att komma igång. Vid start laddade skivan ett konfigurationsprogram som guidade användaren genom inställningarna för bredbandsanslutning (såsom DSL eller kabel), inmatning av nätverksuppgifter samt ett anslutningstest mot Sonys servrar. De sparade inställningarna lagrades därefter som en nätverksprofil på ett PS2-minneskort.

När väl nätverkskonfigurationen var sparad kunde kompatibla spel använda dessa data för att ansluta till onlinetjänster och flerspelarserverar. Detta gav spelare tillgång till tidiga onlinetitlar som SOCOM U.S. Navy SEALs, Final Fantasy XI och Resident Evil Outbreak. Under senare år inkluderade PS2-spel egna inbyggda nätverksverktyg, vilket gjorde Network Access Disc överflödig, men under konsolens tidiga livscykel var den ett oumbärligt steg för att möjliggöra onlinespel.

I jämförelse använde Xbox centraliserade konton och tjänster för sina Xbox Live-funktioner, även om detta inledningsvis krävde en Starter Kit Disc. Med tanke på att Dreamcast erbjöd liknande nätverksinställningar inbyggt i sina onlinespel och sin webbläsare, framstod Sonys lösning snarare som en efterhandskonstruktion än en fullt genomtänkt plattformsstrategi.