Mega Drive 2

Beskrivning

Mega Drive 2 innebar en teknisk omstrukturering där Segas ursprungliga tvåkortskonstruktion bantades ner till ett enda, förenklat kretskort med mer integrerad funktionalitet i Segas egen ASIC. I denna revidering avlägsnades hörlursuttaget och volymreglaget från den första modellen, och den stora 8-stifts DIN-porten ersattes av en kompakt 9-stifts mini-DIN. Ljudåtergivningen genomgick också en förändring: istället för det fristående FM-chippet YM2612 använde modell 2 en integrerad YM3438-kärna inuti ASIC:en. Detta resulterade i en något renare FM-syntes, men ändrade DAC-stegen, vilket gav den klassiska, tunnare klangen som skiljer modell 2 från den första modellens varmare ljudbild.

Under huven behöll konsolen sin Motorola 68000-processor som kördes i 7,67 MHz (NTSC) eller 7,61 MHz (PAL), kompletterad av en Z80-coprocessor för ljud och bakåtkompatibilitet med Master System-spel. Systemets minne bestod av 64 KB arbets-RAM, 64 KB video-RAM och 8 KB Z80-RAM. Maskinen hanterade kassetter upp till 40 Mbit och bibehöll full kompatibilitet med tillbehören Mega CD och 32X. Videoutgången levererade komposit- och RGB-signaler via mini-DIN-porten, medan ljudet mixades till stereo – dock utan den inbyggda hörlursförstärkaren från föregångaren. För att faktiskt få ut stereoljud krävdes köp av en Stereo DIN Plug, då Sega endast inkluderade en monokabel som standard.

Till det yttre var Mega Drive 2 betydligt mindre och lättare. Denna japanska NTSC-J-version är en ikonisk del av 16-bitarseran, framtagen för att rationalisera produktionen och sänka tillverkningskostnaderna. Även om designen ofta anses mer modern och estetiskt tilltalande, föredrar inbitna samlare och audiofiler ofta den ursprungliga modellens ljudkaraktär.