Network Access Disc

Beskrivning

Network Access Disc till PlayStation 2 är en konfigurationsskiva som användes för att ställa in konsolen för internetuppkoppling, vilket gav spelare tillgång till flerspelarlägen online. Eftersom den ursprungliga PS2-modellen saknade inbyggd nätverksport krävdes en separat nätverksadapter och denna skiva för att komma igång. Vid insättning startade skivan ett program som guidade användaren genom inställningen av bredbandsanslutning (exempelvis DSL eller kabel), inmatning av nätverksuppgifter samt testning av anslutningen. Inställningarna sparades därefter på ett PS2-minneskort som en nätverksprofil.

När nätverksinställningarna väl var sparade kunde kompatibla spel använda dessa för att ansluta till onlinetjänster och servrar. Detta möjliggjorde spelupplevelser i tidiga titlar såsom SOCOM U.S. Navy SEALs, Final Fantasy XI och Resident Evil Outbreak. Med tiden inkluderade PS2-spel egna inbyggda verktyg för nätverkskonfiguration, vilket gjorde Network Access Disc mindre kritisk, men den förblir en hörnsten i konsolens tidiga historia vad gäller onlinespel.

I jämförelse använde Xbox centraliserade konton och tjänster för sitt Xbox Live, men detta krävde initialt också en Starter Kit Disc. Givet att Dreamcast hade en liknande nätverkskonfiguration inbyggd direkt i sina onlinespel och sin webbläsare, framstod Sonys tillvägagångssätt som en efterhandskonstruktion snarare än en genomtänkt plattformsstrategi.