Mega Drive 32X

Beskrivning

Mega Drive 32X var en kortlivad hårdvaruenhet utformad för att expandera den åldrande Mega Drive-konsolen in i 32-bitseran. Den placerades i spelkassettsplatsen som ett svampformat tillbehör och utlovade polygonbaserad grafik, rikare färger och en kraftfullare processor utan att användaren behövde köpa en helt ny konsol.

• Dubbla 32-bitars Hitachi SH-2 RISC-processorer som körs i cirka 23 MHz vardera.
• Grafikkrets kapabel till 3D-polygoner, Gouraud-skuggning och texturmappning.
• Färgpalett på upp till 32 768 färger, vilket långt överstiger Mega Drivens begränsning på 64 färger.
• 256 KB VRAM med dubbelbuffrade bildlägen för mjukare animering.
• Oberoende videoutgång som kombinerar 32X-grafik med Mega Drivens ordinarie bildsignal.
• Ett bibliotek på cirka 40 spel, däribland konverteringar av Virtua Racing Deluxe, Doom samt originaltitlar som Knuckles’ Chaotix och Tempo.

32X släpptes under en problematisk tidpunkt. Sega of America marknadsförde enheten som en prisvärd brygga till 32-bitsspel, medan Sega of Japan redan förberedde lanseringen av Saturn. Detta skapade förvirring bland både konsumenter och utvecklare, där många var osäkra på om de skulle satsa på tillbehöret eller avvakta nästa generations konsol. Trots att enheten tekniskt sett var imponerande jämfört med basversionen av Mega Drive, innebar det begränsade spelutbudet och den snabba introduktionen av Saturn att 32X aldrig fick fäste. Kommersiellt blev det ett misslyckande med svag försäljning som följd, vilket ledde till att produktionen avbröts snabbt. Den betraktas idag som ett av Segas mest ökända felsteg – ett ambitiöst men illa tajmat försök att förlänga Mega Drivens livslängd som istället splittrade publiken och skadade förtroendet för varumärket.