Sengoku Turb

Beskrivning

Sengoku Turb är ett av Dreamcasts mest säregna tidiga rollspel, en tredimensionell nyversion av en PC-98-sharewaretitel skapad av doujin-gruppen Bio_100%. Handlingen utspelar sig på planeten Raiyon, som är låst i en evig konflikt mellan katt- och fårstammar. Spelaren axlar rollen som Jino, en ung kvinna som hamnar i denna värld och allierar sig med katterna för att driva tillbaka får-hotet. Presentationen är medvetet rå: karaktärerna är byggda av grovhuggna polygoner, miljöerna återanvänder enkla texturer och dialogen levereras som baklängesljudande rappakalja. Denna estetik, i kombination med karaktärsdesign av Yoko Kuroyanagi (mest känd för Tamagotchi), ger spelet en barnslig, skissartad charm som kontrasterar mot dess bitande och ofta absurda ton.

Spelupplevelsen utspelar sig på stora slagfält där spelaren strider sida vid sida med AI-styrda kattsoldater. Stridssystemet är rakt: hugg, slå och skjut tills fiendens hjord är utplånad, men kryddat med excentriska vapen som glassstrutar, trummor och flaggor bärda på huvudet. Spelare kan fånga djur som björnar och kaniner, för att sedan försöka omvända dem till katter och stärka sin armé, vilket ibland resulterar i missbildade men älskvärda allierade. Statistikhöjande féer kallade “tainyan” konsumeras snarare än blir vänner med, en parodi på rollspelskonventioner. Resultatet är ett spel som känns som en satir över både musou-liknande massstrider och traditionella fantasyrollspel, där det aldrig är helt tydligt om dess klumpighet är avsiktlig eller oavsiktlig.

Trots sina grova kanter har Sengoku Turb blivit en kultförklarad kuriositet. Det utmärker sig genom sin renodlade excentricitet; det ser ut som en halvfabrikat-leksak och spelas som ett förenklat Dynasty Warriors, men förtrollar med sin udda humor och kompromisslösa märklighet. Det var definitivt det som drog mig till spelet när det begav sig. En krock mellan den experimentella andan i den japanska indiescenen under sent 90-tal och Segas dåtida toppmoderna konsol.