Dennō Senki Virtual-On

Beskrivning

Dennō Senki Virtual-On, även känd som Cyber Troopers Virtual-On, är en fartfylld 3D-meka-arenafajt utvecklad av AM3-divisionen. Det står som en tekniskt ambitiös konvertering av originalet från Model 2-arkadsystemet. Titeln är en av de mest definierande för Saturn-konsolen och markerar en av de tidigaste framgångsrika överföringarna av avancerad 3D-arkadhårdvara till hemmet under seriens absoluta glansdagar. Spelmekaniken kretsar kring intensiva en-mot-en-strider mellan massiva robotar kallade “Virtuaroids” i 3D-miljöer fyllda med hinder som byggnader och pelare. Spelaren väljer mellan åtta unika maskiner, från den balanserade Temjin till den slagkraftiga Dorkas. Varje Virtuaroid har tre huvudsakliga vapentyper: ett projektilvapen, ett sekundärt spräng- eller områdesvapen samt en närstridsattack. Upplevelsen definieras av sitt fokus på förflyttning genom ett system baserat på rusningar som tillåter blixtsnabba manövrar och flygattacker för att manövrera ut motståndaren. Spelet är berömt för sitt stöd för Twin Stick-kontrollen, som återskapar arkadhallens tvåspaksgränssnitt för maximal precision. Det stöder även delad skärm för tvåspelarläge och prioriterar prestanda genom att bibehålla en stabil bildfrekvens på 30 fps i både enspelarläge och flerspelarläge. Detta var en betydande teknisk bedrift för Saturn-hårdvaran vid tidpunkten, trots nödvändiga kompromisser i form av lägre polygonantal och enklare texturmappning jämfört med arkadversionen. En senare SegaNet-version erbjöd dessutom onlinespel via Segas japanska XBAND-system. Vid lanseringen hyllades Dennō Senki Virtual-On för sin följsamhet och djupet i stridssystemet. Recensioner i dåtidens ledande tidningar lyfte fram spelet som ett bevis på konsolens 3D-kapacitet och noterade att den artificiella intelligensen erbjöd en betydande utmaning. Även om vissa kritiker fann standardkontrollen otymplig i jämförelse med arkadspakarna, var mottagandet övervägande positivt. Spelet lade grunden för en franchise som kom att definiera meka-genren i decennier framöver. Det efterträddes på Dreamcast av Oratorio Tangram, som förfinade formeln med snabbare tempo, tajtare mekanik och avsevärt mer polerad grafik.