Super Famicom

Beskrivning

Super Famicom utmärks av ett kompakt grått chassi med toppmatad kassettslits, två handkontrollportar samt strömbrytare och reset-knapp på framsidan. Under huven döljer sig:

• Ricoh 5A22 CPU baserad på 65C816-arkitektur, klockad till 3,58 MHz.
• Minneskonfiguration med 128 KB huvud-RAM.
• Grafikhantering via en specialbyggd PPU (Picture Processing Unit) med stöd för flertalet bakgrundslager, hårdvaru-scrolling och Mode 7-transformeringar för pseudo-3D-effekter.
• Videoupplösning på 256×224 (eller 512×448 interlaced) med en palett på 32 768 färger, där upp till 256 färger kan visas simultant.
• Ljud bearbetas av ett Sony SPC700-chip med ett 8-kanaligt sampelbaserat system och 64 KB dedikerat ljud-RAM, vilket möjliggjorde avancerad ljudåtergivning.
• Intern RF-modulator för anslutning till äldre TV-apparater via antenningång.
• Multi AV-utgång med stöd för komposit, S-Video och RGB-signal samt stereoljud.
• Strömförsörjning via 10 V DC-adapter, även om tidiga modeller internt likriktade 10 V AC.
• Spelkassetter kunde vid behov utrustas med extra RAM eller förbättringschip som Super FX för mer avancerad rendering.

Vid lanseringen i Japan 1990 hyllades Super Famicom för sin grafiska sofistikering och rika ljudbild, vilket cementerade Nintendos roll som ledande aktör under 16-bitseran. I backspegeln framstår maskinen som sin generations mest inflytelserika konsol, med en teknisk flexibilitet och ett omfattande bibliotek som kom att definiera det tidiga 1990-talets spelkultur.