Seaman: Kindan no Pet

Beskrivning

Seaman levererades i ett paket tillsammans med den officiella Dreamcast Microphone, ett tillbehör som var en absolut förutsättning för att spela titeln. Spelarens roll är att sköta om sin Seaman genom att justera akvariets miljö, såsom syrehalt och temperatur, mata varelsen och övervaka dess utveckling genom flera olika livsstadier. Det som särskiljde spelet var dess röstigenkänning: spelare kunde tala direkt till Seaman, som svarade med konversationer, kuriosa och ofta sarkastiska eller förolämpande kommentarer. Med tiden utvecklades Seaman från parasitiska “Mushroomer”-stadier till fiskar med mänskliga ansikten, för att slutligen nå ett grodlika stadium innan de släpptes ut i det vilda. Spelets estetik var avsiktligt obehaglig och förenade mekanik för virtuella husdjur med mörk humor och bisarr formgivning.

I den japanska versionen var Seamans personlighet utpräglat brysk och excentrisk; han hånade eller utmanade ofta spelaren under samtalens gång. Röstskådespelet utfördes av spelets skapare och producent, Yoot Saito, tillsammans med hans dotter för spädbarnsstadiet. Tonen reflekterade en vass, ironisk humor som fann genklang hos den inhemska publiken. Spelet fortlöpte i realtid, vilket krävde daglig tillsyn, och att misslyckas med att underhålla akvariets miljö kunde leda till att varelsen dog. Denna ansvarskänsla var central för designen och speglade populariteten hos digitala husdjur i Japan under slutet av 1990-talet. Den japanska utgåvan förlitade sig tungt på kulturella referenser och konversationsnycker som senare anpassades eller byttes ut i den västerländska utgåvan. I den senare versionen var Leonard Nimoy berättare, medan Seaman själv fick röst av Jeff Kramer, vilket gav en något annorlunda upplevelse.

Marknadsföringen betonade spelets särart och tekniska innovation, och positionerade Seaman som ett skyltfönster för Dreamcasts mikrofontillbehör samt som ett djärvt experiment inom artificiell intelligens. Det blev en av konsolens mest sålda titlar i Japan och banade väg för Seaman 2 till PlayStation 2. Seaman hyllades för sin originalitet och uppnådde kultstatus. Även om det var en storsäljare i Japan, väckte det internationell uppmärksamhet främst för sin surrealistiska natur. Sett i backspegeln utgör det ett av de mest ovanliga experimenten inom interaktiv underhållning, genom att kombinera röstteknik, virtuella husdjur och excentrisk design till ett spel som endast kunde ha blomstrat på Dreamcast.