Clay Fighter

Beskrivning

ClayFighter skapades som ett humoristiskt alternativ till den allt våldsammare och mer seriösa tonen som dominerade fightingspelen i början av 90-talet. Titeln lanserades ursprungligen till SNES 1993 innan den året därpå portades till Sega Mega Drive. Spelets karaktärer formades i lera, animerades med stop-motion-teknik och digitaliserades till sprites, vilket gav spelet en säregen visuell identitet. Galleriet bestod av excentriska fighters som Bad Mr. Frosty (en militant snögubbe), Taffy (en levande godissträng), Ickybod Clay (ett spöke med pumpahuvud) och Blue Suede Goo (en Elvis-parodi). Den sista bossen, N. Boss, var en avsiktligt ofärdig lermodell, vilket underströk spelets ironiska framtoning.

Berättelsen tar sin början när en lermeteor slår ned på en cirkus i Mudville och förvandlar dess invånare till bisarra kombattanter som strider om titeln ”King of the Circus”. Spelmekaniken följde epokens mall med sex knappar, där lätta, medeltunga och tunga attacker fördelades mellan slag och sparkar. Trots en enklare mekanik än sina inspirationskällor, satsade spelet allt på humor, överdrivna animationer och satir.

Mottagandet var blandat till positivt. Spelet hyllades för sin unika stop-motion-estetik och komiska ton, även om mekaniken saknade det djup och den balans som kännetecknade genrens giganter. Det sålde dock tillräckligt bra för att leda till flera uppföljare, däribland ClayFighter: Tournament Edition (1994, SNES), ClayFighter 2: Judgment Clay (1995, SNES) och ClayFighter 63⅓ (1997, Nintendo 64). Den sista delen, uthyrningsexklusiva ClayFighter: Sculptor’s Cut (1998), har i efterhand blivit en eftertraktad raritet för samlare. Lanseringsdatumet är estimerat utifrån OFLC-klassificeringen (1994-08-17), även om den europeiska SNES-versionen enligt speltidningen Hyper släpptes omkring februari/mars 1994.