Box & Manual: Stunt Race FX

Beskrivning

Stunt Race FX utgör det andra stora samarbetet mellan Nintendos interna EAD-team och den brittiska utvecklaren Argonaut Software, efter framgången med Star Fox. Spelet frångår den traditionella sprite-baserade Mode 7-grafiken som vi såg i F-Zero eller Super Mario Kart till förmån för en helt realiserad 3D-motor. Spelare styr en samling färgstarka, antropomorfa fordon utrustade med uttrycksfulla ögon och fjädrande hjulupphängningar genom tematiska banor, från lättsamma slingor till förrädiska bergspass och stuntarenor fyllda av hinder. Tonen är lekfull och lättsam, trots att den underliggande tekniken befann sig i absolut framkant under 16-bitarseran.

Spelmekaniken betonar tyngd, väggrepp och strategisk användning av en begränsad boost-mätare som även fungerar som fordonets hälsomätare. Till skillnad från samtida racingspel innebär kollisioner med väggar eller misslyckade hopp fysisk skada, vilket i förlängningen kan leda till att man tvingas bryta loppet. Spelare kan välja mellan fyra distinkta fordon: den balanserade 4WD, den snabba F-Type, den smidiga Coupe och den massiva, upplåsbara Trailer. Rent tekniskt är spelet en balansakt av kompromisser och optimering; det använder GSU-1 Super FX-chippet för att rendera komplexa polygoner, även om man valt att använda en stor grafisk ram runt spelfönstret för att minska den aktiva renderingsytan och bibehålla en spelbar bildfrekvens. Denna brevlådeeffekt – eller närmast frimärksstora vy – var en nödvändig eftergift för att låta SNES-konsolen beräkna fysik i realtid, som hur bilarna lutar i kurvor eller voltas realistiskt efter en krock.

Vid lanseringen var titeln en visuell uppvisning för hårdvaran och mottog beröm för sin innovativa 3D-estetik och fordonens organiska väghållning. Dock innebar bildfrekvensen på i snitt 15 bildrutor per sekund (vilket var respektabelt för sin tid) att spelet blev svårare att bemästra än sina 2D-motsvarigheter. I retrospektiv är det ett ofta bortglömt, men avgörande kapitel i början av konsolernas 3D-revolution. Det bevisade att komplexa polygonmiljöer kunde existera på en 16-bitarskonsol, även om hårdvaran behövde pressas till sin absoluta bristningsgräns för att uppnå det.