Dreamcast

Beskrivning

Dreamcast kännetecknas av sitt kompakta vita chassi, en GD-ROM-enhet med frontmatning, fyra portar för handkontroller och en modulär expansionsplats för tillbehör. Arkitekturen kretsar kring en 32-bitars Hitachi SH-4 RISC-processor på 200 MHz, parad med en PowerVR2 CLX2 GPU kapabel till hårdvaruaccelererad 3D-rendering, inklusive avancerad texturmappning och kantutjämning. Systemminnet består av 16 MB huvud-RAM, 8 MB videominne och 2 MB ljudminne, vilket möjliggör högkvalitativ grafik och ljud. Ljudet hanteras av en ARM7-baserad Yamaha AICA-krets med 64-kanalers PCM- och ADPCM-uppspelning.

Lagringen sker via GD-ROM-skivor (upp till 1 GB kapacitet), och sparfiler hanteras genom flyttbara Visual Memory Units (VMUs), som även fungerar som handhållna enheter för minispel. Utgångssignalen stöder upplösningar upp till 480p via VGA-adaptrar, utöver standardalternativ som komposit och RGB. Anslutningsmöjligheter är en definierande egenskap; konsolen inkluderar en modemplats, där regionala varianter erbjöd 33,6 kbps i Japan och PAL-regioner, 56 kbps i Nordamerika, samt valfria bredbandsadaptrar som släpptes vid ett senare tillfälle.

Vid lanseringen rönte Dreamcast stor uppskattning för sin tekniska kapacitet, arkadtrogna konverteringar och banbrytande onlinetjänster. I efterhand betraktas den som ett system som låg före sin tid och som influerat senare konsoldesign, ihågkommen för sin innovationskraft, sitt distinkta spelbibliotek och sin status som en kultförklarad maskin trots sin korta kommersiella livslängd.

Detta exemplar är en PAL-enhet för den australiska marknaden, inköpt strax efter den lokala premiären. Den kom från en vän som förestod en lokal spelbutikskedja. Jag blev tilldelad en tillgodocheck på 200 dollar från den lokala distributören, som var tänkt att utgöra en del av ett tävlingspris. Detaljerna var oklara, men i backspegeln låter det minst sagt tvivelaktigt. Eftersom det rör sig om en maskin från den ursprungliga lanseringsbatchen inkluderades inte den lokala versionen av DreamKey-webbläsaren. Webbläsarskivan var inte färdigställd vid lanseringen hos distributörens kommersiella partner och gjordes därför tillgänglig via postorder vid ett senare tillfälle. Den lokala lanseringen var en tämligen komplicerad och rörig historia.