Controller

Beskrivning

Super Famicom-handkontrollen introducerade den nu klassiska diamantformade knapplayouten och axelknapparna, vilket kombinerade ergonomi med utökade möjligheter för mer avancerad spelmekanik. Designen behöll det beprövade D-pad-korset samt Start- och Select-knapparna, men utökade gränssnittet med fyra frontknappar — A, B, X och Y — placerade i en diamantformation. Detta upplägg möjliggjorde mer komplexa kontrollscheman, vilket var avgörande för fightingspel, RPG-titlar och plattformsspel. Introduktionen av L- och R-axelknapparna öppnade upp för nya indatamöjligheter utan att överbelasta kontrollens ovansida, vilket etablerade en standard som nästan alla större konsoltillverkare senare har följt. Rent ergonomiskt utformades Super Famicom-kontrollen med en rundad ‘benform’ för att ligga bekvämt i händerna under långa spelsessioner. De japanska och europeiska (PAL) versionerna använde distinkta, färgade och konvexa knappar, vilket gav enheten ett lekfullt formspråk. Detta stod i kontrast till den amerikanska versionen, vars marknadsföring anpassades efter dåtidens rådande maskulina stereotyper på den lokala marknaden. Tekniskt sett var kontrollen trådbunden och anslöts via en 7-pin-port. Internt skickade den 16 bitar indata, vilket tillät samtidiga knapptryckningar och en responsiv upplevelse. Som standard stödde konsolen två kontroller, men detta kunde utökas genom användning av en Super Multitap. Nintendos inflytande och konsolens framgångar gjorde att designarvet lever vidare i allt från Game Boy Advance SP och Nintendo DS till Switch-systemets Joy-Cons och i stort sett alla moderna handkontroller.