My Hero

Beskrivning

My Hero kretsar kring en huvudperson som jagar en gängledare för att rädda sin kidnappade flickvän. Jakten sträcker sig över stadsgator, förhistoriska landskap och framtidsmiljöer. Varje bana kräver konstant rörelse framåt där fiender dyker upp från båda sidor av skärmen. Spelaren kämpar sig igenom dessa områden för att nå en boss i slutet av varje avsnitt. Titeln följer strukturen från arkadoriginalet Seishun Scandal men med förenklad grafik anpassad för hemkonsol. Den visuella stilen och berättandet hämtade inspiration från Sukeban- och “delinquent”-troper som var populära inom japansk manga och film under 1980-talet. Detta “rädda flickan”-ramverk kom senare att förfinas och populariseras av mer framgångsrika titlar som Double Dragon och Renegade, vilket gör My Hero till ett enkelt men historiskt viktigt steg i beat ’em up-genrens utveckling.

Spelmekaniken är ökänd för sin enkelhet och består av grundläggande slag och sparkar på tre återkommande banor (Stad, Ö och Framtid). Mekaniken bygger på ett system med en träff per liv, där minsta kontakt med en fiende eller ett projektil innebär förlust av ett liv. Spelaren använder enkla slag eller hoppsparkar för att röja väg. Dessa handlingar kräver precision då karaktärens rörelsemönster är stelt. Banorna upprepas i en loop med ökande hastighet och fler fiender. Spelet stöder två spelare i ett sekventiellt läge där man turas om när ett liv går förlorat.

My Hero jämförs ofta ogynnsamt med Irems Kung-Fu Master. Även om Master System-hårdvaran tillät större och mer färgstarka sprites än NES, led konverteringen av betydande grafiska nedgraderingar jämfört med Sega System 1-arkadoriginalet. Samtida recensenter kritiserade spelet för dess repetitiva banor och höga svårighetsgrad. Spelare noterade att de tre nivåerna erbjöd liten variation för ett konsolspel, och det kritiserades även för grafiskt flimmer när många fiender dök upp samtidigt. I backspegeln betraktas titeln som tidig utfyllnad. Fullt spelbart för en helghyrning på 80-talet, men det saknar djupet och poleringen hos Segas senare 8-bitarsmästerverk som Alex Kidd eller Shinobi.