Oni

Beskrivning

Oni följer Konoko, en elitagent inom Techno Crimes Task Force. Spelet överbryggar klyftan mellan avancerade 3D-fightingspel och traditionella action-shooters från tidigt 2000-tal. Det är starkt influerat av cyberpunk-anime i stil med Ghost in the Shell. Medan PC- och Mac-versionerna utvecklades internt av Bungie, blev studion under utvecklingstiden uppköpta av Microsoft för att fokusera på Halo. PlayStation 2-portningen lades därför ut på Rockstar Canada (under utgivaren Take-Two Interactive).

Spelet prioriterar flytande, rörelsebaserad kampsport framför standardiserat spring-och-skjut, vilket tvingar spelaren att sömlöst växla mellan att avväpna motståndare och utföra förödande närstridskombinationer. Till skillnad från tidens typiska shooters är ammunition en bristvara, och spelaren kan inte bära på en enorm arsenal. Istället kretsar spelframstegen kring att bemästra Konokos omfattande register av kast, svep och akrobatiska attacker. Stridssystemet kommer till sin rätt när spelaren lär sig att glida under inkommande eld, avväpna en legosoldat, tömma dennes vapen och omedelbart kasta det tomma vapnet på en annan fiende för att bedöva denne innan man återvänder till närstrid.

Utvecklingen är anmärkningsvärd för sina massiva arkitektoniska miljöer och de utmaningar som fanns i att portera ett PC-centrerat spel till PlayStation 2-hårdvaran. Karaktärsanimationernas följsamhet och blandningen av stridsrörelser var för sin tid imponerande, vilket möjliggjorde en uttrycksfull koreografi. PS2-versionen fick dock lida för kompromisser; eftersom nivåerna ursprungligen designats för PC-arkitektur framstår de brutalistiska miljöerna ofta som ödsliga och sterila, helt befriade från interaktiva föremål. Vidare innebar översättningen av ett komplext mus-och-tangentbords-gränssnitt till en DualShock 2-kontroll en tröskel med en brant inlärningskurva, och konsolversionen drogs med märkbara bilduppdateringsproblem under intensiva strider.

Vid lanseringen möttes Oni av ett splittrat men engagerat mottagande. Recensenter hyllade den tillfredsställande närstriden och den mörka, atmosfäriska cyberpunk-estetiken, men kritiserade den repetitiva och tomma nivådesignen samt avsaknaden av ett spara-system mitt i nivåerna, vilket ofta tvingade spelare att starta om långa, utmattande banor vid förlust. Sett i backspegeln betraktas PlayStation 2-versionen som det sämre sättet att uppleva spelet på grund av dess tekniska tillkortakommanden, men Oni har cementerat en lojal kultstatus. Det minns som en ambitiös genrehybrid som låg steget före sin tid och lade grunden för de fria stridssystem som definierat senare titlar.